Dag sex av nitton på raken och tolv till känns idag, just nu, övermäktiga. Jag vill inte kliva av bussen och tänker att jag skulle kunna åka iväg nånstans, på en buss bara. Det är väl inte så svårt?

Nån kan få följa med så vi kan sitta och svettas tillsammans, kanske fnissa åt nån annan på bussen, lösa ett korsord eller spela sten sax och påse i tre timmar och lyssna på varsin hörlur på vad jag än har i min ipod, fast trycka bort hälften av låtarna och det spelar inte så stor roll vars vi ska för vi ska nånannanstans bara.

Eller nej, ångrar mig, ska inte ligga med nån ever again, ska bli en reborn virgin och så kan vi väl släppa det här ämnet om mitt sorgliga lovelife, guuu vad du tjatar? Orka hålla på!!! 

Fick precis Stora Sexboken för tjejer som har sex med tjejer av chefen, ser det som ett tecken på att mina planer är helt rätt.

Synd att jag ska på konsert som kommer att vara en publik av enbart skäggiga män i jeansjacka.

Menmen, jag diskriminerar ingen.

Annan grej som jag funderar på, att be om att få bli inlåst nånstans när jag har pms.

Funderar på om livet skulle bli bättre om jag skulle ligga med halva Göteborg. Vet dock ej om halva Göteborg är så sugen.

Jag har länge tyckt att det är väldigt obehagligt att gå till ett café och sitta själv och äta.

Idag hade jag dock ingen lunchlåda och orkade inte sitta i lunchrummet och det regnade ute så jag blev som tvungen att sätta mig på ett café, själv med min te och macka.

Till min förvåning kändes det mest bara lite filmiskt och inte speciellt sorgligt. Ja, eller, det gjorde det tills jag spillde ut all ruccolan över bordet, gnisslade för högt med bestiken och kände mig tvungen att ta upp mobilen för att blogga lite istället.

Jag tänker på roddbåtar och tänker att jag kan ro. Jag tänker det för att några gånger när jag var tio fick jag sitta i mitten av ekan där årorna var. Pappa sköt ut oss från stranden och klev i. Jag minns hur träet i årorna kändes mot händerna och hur tyngden på dem lättade om jag tog för grunda tag som inte gav nån fart. Att jag kände mig stolt för att jag redan förstått att om jag bara paddlade på vänster sida så åkte vi åt höger.

När vi hamnat lite för långt söderut och långt ut där det började bli strömt, inte forsen än men lite för nära ändå, då fick pappa en bekymmersrynka i pannan och vi fick byta plats och han rodde oss in mot åbanken och tillbaka.

Jo men det var ju en asbra idé att ta både pass- och id-korts-foto en dag som denna när jag är lite allergisk, grät en skvätt efter att jag sminkat mig, inte har sovit ordentligt och jag vet inte, bara är allmänt puffig och flottig i fejjan. Kommer att se ut att ha åldrats ca 39 år från förra passfotot.